petralövberg

Min kropp har gått i pension tror jag. Jag stapplar omkring i lägenheten, mest för att inse att det är ryggläge som gäller. Lite smått otur att vi imorgon har underhålls-stopp på jobbet och jag ska bära omkring på 50-kilo tunga rullar hela dagen. Trist när det blir sådär. 

 

Och jag känner mig dessutom alldeles höstdeppig för tillfället. Eller deppig är nog inte riktigt rätt benämning på känslan. Mer tom.. på liv typ, och meningen med det. Livet alltså. Typiskt hösten, typiskt mig. Kör den vanliga dunderkuren - massvis med Thåström, massvis med Lombia och diverse andra för den dystra tanken avledande aktiviteter. Och på Lombia, på isen - trots att den med undantag av mig också är helt tom - känns det mycket mindre ensamt. 

 

Nu ska jag sluta svamla, sova istället så att jag inte drar en tvådagars-försovning (hade försovningspremiär på jobbet imorse, gubbarna har retat mig hela dagen). 

 

Natt.