petralövberg

Nu är jag tillbaka i Kiruna också, till råga på allt. Dödsångest. Fast efter en, trots alldeles för tidig uppstigning, visit på LKAB kändes det lite bättre. Konstigt nog. Det ska verkligen bli skönt att börja jobba igen, konstigt det också. Bära grejer, spola sten, slå med släggor, järnspett och andra trevliga verktyg man kan hitta för att förstöra sina fortfarande någorlunda hela kroppsdelar. Bland annat. En och annan kopp kaffe också, vilket inte är helt otrevligt det heller. Börjar dock med förmiddag. Min nuvarande dygnsrytm måste ställas om, det är ett faktum. Jag skyller detta nattvakande på midnattssolen, vilken jag iofs inte behöver oroa mig för i den här staden. Hur som helst, jag är tillbaka. Och egentligen känns det inte alltför vidrigt. Men ändå. Paradiset är ju alltid så mycket bättre.