här kan ingen höra dig skrika
I'm about to hungra ihjäl.
Lite svengelska sådär i mitten av arbetsskiftet. Kvällshumor. Oj, så roligt.
Jag sitter i det berömda Fickis igen. Ingen kontakt med civilisationen. Malin har lämnat mig åt mitt öde. Annars är Fickis ett alldeles utmärkt ställe, där vi brukar föra djupa (såklart mer eller mindre intellektuella) diskussioner på. Men nu är jag som sagt ensam. Och kallsvettas gör jag. Varm att jobba, kallt här inne. Därav den finfina frossan att kombinera attackhungern med. Fint.
Nu är det snart dax att rusta upp igen och slänga sig huvudstupa ut i dammet. Det där med middag måste tyvärr vänta.. Som en vis man en gång sa - stenen ska fram.
Hej.
Kommentarer
Trackback