petralövberg

Jag trodde jag hade tid med livet. 

 

Ack så fel man kan ha.

 

Inte för att jag klagar egentligen, vad ska man göra om man inte har fullt upp? Synd att man måste leva med den här ständiga attacktröttheten bara. Har avverkat 40 timmar på jobbet hittils denna vecka, ska snart packa väskan inför torsdagsskiftet och påbörja de 40 timmar jag har kvar innan ledighet. Peppande? Ohja. Fast innan ska jag ta mig lite tid och gymma ihjäl min kropp litegrann, vilket helt ärligt måste vara något av det bästa jag vet. Ansträngning. 

 

Jag har hur bråttom som helst egentligen, råkade bara stanna till och fastna lite. Sånt som händer, I guess. Men nu, nu är det turbo som gäller. ADJÖ

 

fighting-spirit. öhm?