petralövberg

Väcktes kriminellt tidigt av fanskapet jag har till klocka (låter som en ca femtiotusen flyglarm samlade i en liten plåtburk). Åkte till jobbet och ville dö. Bar en och annan up-rulle istället och fick en röd hjärtformad kopp kaffe av min nya beundrare. Med aningen tilltagande livslust slutade jag jobbet, skuttade till gymmet och stressade sedan till Lombia. Skrek lite på kidsen, var ute och sprang (vilket lätt hade kunnat tas för ett gravt självmordsförsök), simmade lite fruset vatten på min egen träning och kollade sedan slutet av en fotbollsmatch och förstod som vanligt ingenting av denna. Fotboll. Vilken jävla sport. Sen fick jag komma hem. Skönt kan man ju tycka. Fast då kommer dagens sista vägskäl - mat till middag, eller lunch imorgon? Det är lite kärvt nu, som Astrid säkerligen uttryckt sig (eller så är det någon host host - mamma - som inte lagar tillräckliga mängder föda). Nu är jag less och satsar på morgondagen istället, likaså gör laxen i min matback skulle jag tro. Nattinatt.