petralövberg

Jag har gjort någonting stort. Jag har flyttat ner från överslafen på min våningssäng vilken har varit min sovplats här i husvagnens barnkammare under större delen av säsongen. Oberserva barnkammare också. Ni vet, sängarna är 15 cm breda och sisådär 1,50 långa. Passar ju perfekt för en 1,75 lång, nittonårig säl vid namn Petra. Good job, parents! Nu ska det kanske tilläggas att det i plåtburken faktiskt tillgår mig en stor dubbelsäng där den även finns utrymme att sitta upp (jag har tack vare de ynka uppskattningsvis 50 centimetrarna som finns ovanför mitt huvud minskat antalet hjärnceller markant det senaste dygnet, det där med att sätta sig upp utan att fundera vad som kan finnas där ovanför är helt klart min stil på uppvaknande). Jag är ju trots allt, som jag idag även upplyste pappa om, barnet i den här så kallade familjen (plus att jag får dödsont i ryggen av madrassen i storsängen vilken jag glädjeligen numera tilldelar mina gäster samt mor och far. De två sistnämnda självklart inte tillsammans, försöker faktiskt - tro det eller ej - undvika att bevittna ett eller flertalet mordförsök).

Tror verkligen på en lång natts sömn (jag särskriver inte) nu, särskilt eftersom jag återgår till mitt jobbande imorgon. Happyface. Inte. Natt.

förrförra säsongen. inte en helt dum morgon påväg upp i backen för lite träning innan liftöppning.