petralövberg

Slapp hursomhelst jobba idag, vilket är väldigt trevligt om inte annat med tanke på att jag sovit en och en halv timme inatt. Sjuttotalskväll. Jag anade onåd redan innan, men det var inte förrän man helt plötsligt blev uppkallad på scenen med ett gäng andra fårskallar för danstävling jag kände att kvällen hade gjort sig bättre någon annanstans. Men ändå. Blir lika förvånad varje gång jag hamnar framför en publik och vill sjunka genom golvet. Jag har trots allt åkt konståkning i halva mitt liv. Ni vet, ensam på en stor is iförd en tight kort spandexdräkt. Man är lite lätt utelämnad åt sitt eget öde, med allas blickar på sig. Inte konstigt att Ingela halvt har fått putta ut mig på isen när det kommit till min tur att tävla. Rysningar. Men samtidigt, det finns ingenting så befriande som att åka skridskor (skidor räknas lite i en egen kategori, annars ligger de nog tätt tillsammans i toppen skulle jag tro). Nä. Jag ska till backen nu, hej