it ain't no use to sit and wonder why, babe
Dylan är någon jag ofta lyckas glömma bort i min förvirring och mitt oupphörliga thåström-dyrkande. Men det finns nog ingen bättre, iallafall inte där jag sitter nu, på bron till Hjalmar Lundbohmsvägen 75G, mitt i natten och lyssnar på fåglarnas stundvis irriterande men också helt okej njutningsbara kvittrande och kollar på ingentinget jag kallar för hemstad. Jag och Dylan. Köpte för övrigt en bok om honom idag, lagom i tid då jag nu tagit mig igenom min bok med Thåströmintervjuer, vilken jag lusläst från pärm till pärm, uppochner och bakochfram. Totalt fast, totalt nörd.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag är en riktig missbrukarstereotyp - bara det att jag än inte fastnat för något mer hälsovådligt än en vresig 54-årig tvåbarnspappa från Högdalen. Mannen med Sveriges bästa röst, mannen som håller en flytande när kroppen tycks vara fylld med bly. Just han.
Det här som skulle handla om Dylan, så fel det kan gå. Sammanfattningsvis är jag iallafall tillbaka i stan, har som vanligt redan gått in i ångestväggen och förebereder mig för först helgen (då jag tänker välta Kiruna totalt) och senare min återkomst till Sovringsverket vilket sker måndag morgon klockan 06:00.
Det här som skulle handla om Dylan, så fel det kan gå. Sammanfattningsvis är jag iallafall tillbaka i stan, har som vanligt redan gått in i ångestväggen och förebereder mig för först helgen (då jag tänker välta Kiruna totalt) och senare min återkomst till Sovringsverket vilket sker måndag morgon klockan 06:00.
GODNATT
och lite visuellt från min huvudstadsvistelse
en dag på fjäderholmarna, då jag brände mig djävulusiskt mycket på utsatta delar av kroppen (min mage ser t.ex. ut precis som Tiddis brukar göra när hon varje år överskattar sina pigmentala egenskaper, attacksolar därför och får sig en röd färg som fått jultomen att rodna)
tågstationsväntan, alltid lika spännande. skall också tilläggas att tågresan kan ha varit något av det värsta jag någonsin varit med om i svettväg. varmt, trångt och till råga på allt så fungerade inte tåget som det skulle så vi rullade fram i snigelfart mitt ute i de norrländska skogarna, plågade av den helvetiska hettan och iallafall jag ville dö. jättemycket.
Kommentarer
Postat av: alexandra
Fin blogg! Följa varandra på bloglovin? :)
Trackback
