petralövberg

Mina abusing-nerves har gjort det igen - fastnat i ännu än serie. Jag är hopplös och ska för Sarris skull meddela att det denna gång är One Tree Hill som etsat sig fast i min alltmer öppet värdelösa hjärna. Jävla stimulicentra.

En välbehövlig helg i paradiset leder mot sitt slut. Jag har åkt längdskidor (notera att jag lever fortfarande) i totalmörkret och den arktiska kylan, druckit varm saft med saftmannen på konsum, legat bänkad i soffan och sovit/ätit om vartannat, diskuterat livsproblem och lekt med snäckor med två barndomsvänner, inte duschat sen uppvisningen (men jag ska... iallafall innan jag träffar en människa som inte är Vilda eller Linus) och bara mått bra. Det är verkligen hit man kommer när man kommer hem, och det är så underbart.

Imorgon bär det iväg till k:et igen. Jag har massa saker att fundera över, beslut att fatta. Och det känns inte så jävla bra när man vet vad man borde göra, men samtidigt aldrig kommer kunna leva med det. Anywhoo. Nu ska jag njuta lite till. Puss och gull.