söndag tjugotredje maj
Det är nu bekräftat; jag har blivit pensionär!
Jag och Tiddis kände att en utgång var helt rätt igår kväll - först. På sistone har det var alldeles för mycket tantvarning på oss två, så en utgång skulle återställa balansen i våra vilda tonårsliv. Öhm?
Iallafall. Det började ganska bra. Jag hämtade Tiddis från GK, men vi blev fast i bilen, åkte några varv runt vår egen lilla 'ragg' och klagade på livet, dagens ungdom och diskuterade smaskiga nyheter. Typ. Sen var det då dax - uppdrag: fixa sig.
Det slutade med att vi näst intill spiknyktra vandrade iväg och mötte upp våra vänner fyra timmar senare än beräknat. Vi är dåliga. Hur som helst. Tiddis hade glömt sitt leg, vilken artonåring glömmer sitt leg? Det är ju typ den enda grejen man ALLTID har med sig. Så...Uppdrag#2: hämta tiddis leg.
På något vänster hamnade vi hemma hos Per och spelade ett parti kort. Sen kom vi på oss själva, just det, vi skulle ju dansa. Var är den vilda partygnistan? Hallåå? Tiddis och Pe vandrar mot krogen, vandrar in på krogen, går ett varv inne på ferrum. För hög musik, vilket discodunk - vi vill inte få tinnitus, för fulla människor - kan de inte bete sig? Vi flydde, snabbt. Riktigt snabbt. Personalen i garderoben skrattade åt oss. Det brydde vi oss inte om, vi fick till Per, satte på Armageddon och åt chips. Per erbjöd oss vin, men nej, inte efter klockan 21. Det går ju inte. Per skrattade åt oss. Det brydde vi oss inte om.
Jag är rädd. Det är pensionärsvarning på hög nvå. Vi gillar kaffe, sällskapsspel, mysiga hemmakvällar och dokumentärfilmer (Tiddis hade tidigare under dagen sett en väldigt underhållande sådan om Hajar). Vad ska det bli av mig?
Bob Dylan – Don't Think Twice, It's All Right
högt upp på listan med världens finaste låtar
