petralövberg

Min springtur till och från gymmet igår kändes ju så bra när det begav sig. Dock vaknade jag upp till verkligheten imorse med en rygg som verkligen sett sina bästa dagar. Jag blir så irriterad. Jag vill kunna åka skidor normalt! Helluuu, hur svårt kan det vara med lite framgång nångång iallafall?

Nu sitter jag och är cool i förgårdens dörröppning, tittar ut över husvagnsparkeringen. Nej, blicken är på himlen. Den känns så nära här. Underställ, pappas stora Houdinitröja och mina älskade fejkade wayfarers. Plus lite musik. Såhär efter en grym skiddag med härlig smörsnö och trevliga människor. Livet blir inte mycket bättre än såhär. Jag saknar tre av mina vänner, plus en lite mindre molntäckt sol kanske. Men idag går det lika bra utan båda delarna. Happiness.