petralövberg

Till och med de sönderblåsta gråa träden på andra sidan fönstret är något av det vackraste jag sett.

Min rygg gav upp, jag kom nästan inte upp ur sängen imorse. Min hals har också gett upp, känner hur rösten försvinner. Det å andra sidan kanske bara är bra, för från och med ikväll kommer jag inte ha något positivt att säga till världen. I och med alla dessa uppgivanden gav jag upp backen, även om jag inte behöver kunna prata under nästa vecka kommer jag behöva vara kapabel till att gå åtminstone. Jävla rygghelvete.

Men jag är inte bitter. Nä.