måndag tjugonionde mars

Paradiset är inte alls långt från Helvetet, hur kan det komma sig?

Ungefär 13 mil. Det är inte långt, men det är stora kontraster. Att jag blir mer deprimerad av Kiruna än Rysslands ryssigaste rysshål Apatity kan visserligen berott på den ständigt höga vodkahalten i blodet, men samtidigt visar sig K-town sig inte från sin bästa sida. Det är dåligt väder, snöhögarna börjar bli lite smygsmutsiga och skolan överfaller en med jobb, min mamma har bytt själ med Hitler och pappa har tagit ledigt och ska vara i Gränsen i en månad till. Lyxlirare. Hur kan han bara lämna mig här!? Det är jävla lågt gjort.

Idag har jag simmat lite is och spunnit på det. Svettigt och gött. Utan träning hade jag lika kunnat lägga mig och dö direkt. Nu ska jag läsa igenom häftet till det med rusande fart kommande nationella provet i svenska. Jag kommer sömna så hårt. Som en sten. Stoned. Inte riktigt kanske, men man kan ju önska.

Hej och hå, som en vän brukar säga.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0