benpass, core och hockey

Undra om jag har sån empati för förlorare för att jag också är en förlorare? Vet inte riktigt, jag blir typ gråtfärdig och vill krama alla stackars kämpar (som inte riktigt lyckats kämpa sig hela vägen fram), i dagens fall hela Kiruna IF. Fast vid närmare eftertanke kanske de svettiga männen inte hade varit så himla mysiga att krama, är inte riktigt säker på att de heller hade uppskattat min såkallade "goda gärning", så lika bra att mina impulstankar inte blir till impulsaktioner.

Iallafall, känner mig lite nedslagen fortfarande. Men 4-0 är inte så tråkigt, med tanke på deras storförlust i förrgår (11-0).

Skippade isträningen, kände att det räckte. Det är ju faktiskt en dag imorgon också, denna dag innefattar sovmorgon vilket innebär morgonpass på gymmet. Det är härligt. Känner lite konståknings-abstinens, men lika bra att låta ryggen vila lite så man kan gå om några år sådär. Kul, åde.

Jag ska äta nu, mat är min största passion här i livet tror jag. Sen kanske ta itu med lite matte, eller inte. Man vet aldrig när man hittar motivationen, ska nog kolla i kesoburken efter min. Nattinatt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0