lördag tolfte juni
Jag har som inte riktigt kopplat det här ännu. Det är över nu, över. Mina MSP3:or är inte mina MSP3:or längre, vi är löst fladdrande själar istället. Skol-lösa. Fast med en himla massa framtid för våra fötter. Det är nu världen väntar på oss, litegrann iallafall. Har inte bestämt mig om jag föredrar världen eller den trygga atmosfären med mina classmates runt omkring mig ännu, det återstår att se.
Hur som helst blev det ett hejdundrandes långt firande igår. Att vakna upp med feber och huvudvärk, att starta dagen med champagne och jordgubbar, att gråta i kyrkan, att åka lastbilsflak och skrika halsen av sig, att dras med långlivade gäster och inte få sova för att sedan dra igång igen med dunder och brak. Att ta studenten helt enkelt. Jag gillare.
Mina fötter värker kriminellt mycket, ikväll blir det converse eller tygskor - det är då ett som är säkert. 
Det här känns märkligt pedrus. Vad händer nu när vi inte längre ses varje vardag och snurrar runt varje helg? Lägg sedan till att det är en miltals lång, mörk och skogsbeklädd sträcka mellan oss.
Distansförhållande?
