tordag femtonde april
Oj! Min bästa vän fyller år imorgon, insåg jag. I och med denna lite försena upptäckt kommer hennes present bli försenad - som vanligt. Jag som tänkte bättra mig, men inte. Det ligger inte i min natur att göra bra, konstruktiva eller överhuvudtaget lyckade saker. Inte alls.
Jag har sjukanmält mig idag.
Hur bra är det då? Men jag orkar inte, jag vill inte upp ur sängen på morgonen. Dels för att det gör ont i ryggen när jag ska försöka ta mig ur sängen (nej, jag har inte en kropp som en 85-åring), dels för att jag möts av kaoset som råder i mitt rum som jag inte har någon ork att ta tag i och dels för att jag måste ta itu med allt annat också, livet tror jag det kallas. Vara i skolan, vara trevlig, jobba ikapp allt skolarbete jag ligger efter, överleva dagen ensam med mamma (det är ingen lek, mina barn). Träna är det enda som "makes sense" (vet inte hur man ska uttrycka sig på svenska). Träna och Gränsen. Gränsen, till vilket jag inte får åka til ihelgen för den här jävla SM-veckan.
Slalomtävlingar kills me. Jag hamnar mitt i min egna emotionella cirkus som bara tumlar om mig som en kastvind från Tarfala. Jag hade typ dödat för att endast få känna den så välbekanta nervositeten som alltid infann sig på tiden det begav sig. Men nej, det passar sig inte. Vem är det som vill mig något ont egentligen? Tåls att fundera på.
HEJ
Jag har sjukanmält mig idag.
Hur bra är det då? Men jag orkar inte, jag vill inte upp ur sängen på morgonen. Dels för att det gör ont i ryggen när jag ska försöka ta mig ur sängen (nej, jag har inte en kropp som en 85-åring), dels för att jag möts av kaoset som råder i mitt rum som jag inte har någon ork att ta tag i och dels för att jag måste ta itu med allt annat också, livet tror jag det kallas. Vara i skolan, vara trevlig, jobba ikapp allt skolarbete jag ligger efter, överleva dagen ensam med mamma (det är ingen lek, mina barn). Träna är det enda som "makes sense" (vet inte hur man ska uttrycka sig på svenska). Träna och Gränsen. Gränsen, till vilket jag inte får åka til ihelgen för den här jävla SM-veckan.
Slalomtävlingar kills me. Jag hamnar mitt i min egna emotionella cirkus som bara tumlar om mig som en kastvind från Tarfala. Jag hade typ dödat för att endast få känna den så välbekanta nervositeten som alltid infann sig på tiden det begav sig. Men nej, det passar sig inte. Vem är det som vill mig något ont egentligen? Tåls att fundera på.
HEJ
Kommentarer
Trackback
