måndag nittonde april

What doesn't kill us makes us stronger.. eller?
Jag känner mig iallafall som en levande död (levande död 83-åring om man tar med min rygg i beräkningarna) efter denna helg. I lördags var vi i backen från 06:00-18:00, jag tror att vi hade en tjugominutare till lunch. Men resten har vi bara plogat, plogat och åter igen plogat. Helt sjukt jävla slut i hela kroppen. Söndagen var förstås lite lindrigare, slalom kräver inte lika mycket prep av banan som storslalom, men ändå. Trött. Tröttare. Petra.

Iallafall, efter tre dagars uppstigning klockan 05:00 är man inte så kaxig längre. Men som vi säger i alpinvärlden; "Käpp ohoj!" (nej det gör vi inte, det är bara jag som varit övertrött). Nu ska jag och min fenomenalt fula bajsrand äta lite frukost och dra oss till skolan. Ska leka lite med min foundation först,  men tror inte det kommer hjälpa desto mer.

Hej

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0