måndag femte oktober
Jag fattar inte att det redan är oktober. Tjugohundranio börjar lida mot sitt slut. Men jag har nog ändå lite mer att ge iår, observera lite, tänkte försöka att inte ta i så himla mycket framöver.
De har börjat spruta snö i backen, även om det var väldigt glädjande kände jag paniken bubbla upp. Tänk så går det verkligen inte att åka skidor. Tänk så kommer jag aldrig mer kunna åka annat än friåkning. Vad ska jag göra då, om ryggen verkligen inte håller? Det är sant det Tiddis säger, jag kommer gå under.
Nu ska jag städa mitt rum, det behövs verkligen. Sen tjugo i sju har vi fotografering på matto, måste alltså hoppa in i dräkten och le fint mot kameran. Det var längesen. Sen har vi vår monstersena träning som vanligt. Sen sova. Och INTE försova sig till GIS'en imorgon. INTE INTE INTE.
hej
såhär mogna var jag och tiddis igår
