konståkningen
jag vet inte längre faktiskt, hur länge ska man orka fortsätta när det inte finns nånting speciellt att komma tillbaka till? fast det är ju så kul, sjukt jäkla kul. men jag orkar inte ha ont, orkar verkligen inte med det längre. jag är typ rädd för att göra saker bara för att jag vet att det kanske gör ont. hur ska man kunna gå framåt då? och jag menar, ingela har flyttat och jag tror inte att nån skulle sakna mig sådär skitmycket på isen eller på tävlingarna eller nåt. men det är ju så kul!
mitt humör verkligen sjönk till djupaste botten av de djupaste bottnarna nu. jag blev så less. framförallt på min rygg och allt den har ställt till med, och det är inte lite, just nu skyller jag allt på den. men hade den varit bra hade allting varit annorlunda, allting!
blääääää
