ylva has gone mad

Hon drar med mig ut och skejtar. Jag är ju lika dum i huvet som följer med, eftersom jag vet att jag kommer dö. Men döden kanske är en härlig plats ändå. you never know. Fast personligen tror jag att allting blir svart, och bara svart. Eller så blir det ingenting, men det hade varit roligt om man var vid medvetande i det där svarta istället. Eller roligt kanske var att överdriva. Intressant är nog ordet jag söker.

Jag har helt kriminellt mycket träningsvärk, men jag älskar det - och hatar det. Men än en gång finns det mer plustecken än minus, träningsvärken får tummen upp.
Jag och träningsvärken var och sprang idag efter jobbet, i hettan, i den med småkryp fyllda skogen, utan bricanyl. Men måste ju testa gränserna! Min dåliga kondition + astman + vädret gjorde att jag höll på att svimma. Det blev svart, läskigt, typ som då när jag skrattade tills luften tog slut efter körkortsteorin en dag. Men som sagt, I'm living on the edge!
Imorgon förväntar jag mig en träningsvärk som aldrig någonsin skådats, förhoppningsvis tar jag mig upp för backen därvid Matto till Folkhögskolan iallafall - det var nära att jag inte gjorde det idag,haha.

Jag och Ylvis ska som sagt och skejta.
Hahahahahaha, typ hej jag heter sven och jag är tre år,
hejdå

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0