petralövberg

Det känns så sjukt jäkla jobbigt med festival just nu, jag är inte taggad för fem öre. Vad ska jag dit och göra egentligen? Typ dö, som förra året - det var ju trevligt, mm visst.
Jag och Ylva är typ, vad heter det, jag tänkte ålen mot strömmen. Men det är inte ålen, det är nåt annat... fisken, krabban, valen, strömmingen. Haha, strömmingen mot strömmen.

Men iallafall, idag kom jag - med stor möda - upp ur sängen. Mina ben fungerade verkligen inte och varje trappsteg har idag varit som en kniv i ryggen (fast i benet, äsch), ställa sig upp och sätta sig ner har inte varit några trevliga rörelser. Jag trodde att det skulle bli ett helvette att springa efter jobbet. Jag hade rätt om helvettet, men fel om orsaken till det om vi säger så. Jag hade även bricanyl idag så det gick lätt att andas. Dock återstod det en fara; krypen! (Det är nu det spelas sånhär skräckfilmsmusik i bakgrunden). Jag blev typ förföljd av nåt äckligt, jag blev helt galen och sprang som en dåre samtidigt som jag ringde till mamma och skrek. Hon trodde typ att jag höll på att dö, och blev såklart irriterad av anledning till mitt hyperventilerande och skrikande. Jag är för patetisk ibland.

Nu ska jag leta mig ner till golvet i mitt rum, jag har lyckats täcka det med diverse saker igen - det är nåt jag är bra på.
Ikväll vill jag umågs, och sova.