petralövberg

Jag förstår inte varför man beter sig som man gör, man hinner inte med, hinner inte tänka innan man handlar. Tiden går för fort, det finns för mycket att göra, saker man måste se, saker att testa. Klockan tickar känns det som. Det känns som att tiden är knapp. Var tog mina snart arton år i livet vägen? Kommer nästa arton år gå lika snabbt, kommer jag inte hinna uppleva allting som jag borde? Kommer de också passera i någon slags förvirrad dimma - allting oigenomtänkt och förhastat? Jag vill inte ha det så. Så, snälla, kan ingen bara stanna allting för en sekund eller två. Låta oss förvirrade människor andas ut och kolla på kaoset vi ställt till med? Istället för att vi ska ge oss in i nya saker, som vi också kommer sabotera.