petralövberg

Jag är tyvärr rädd för att min vän Mathilda kommer ha ihjäl någon, eller något, med sin bil inom en snar framtid. Om inte annat genom att ge någon av passagerarna en hjärtattack. Troligtvis mig, eftersom jag åker mest i bilen skulle jag tro, och det hade ju varit tråkigt. Om jag får säga det själv är tiddis + bilkörning + pratande/smsande i telefon = disaster. Tyvärr verkar föraren själv inte riktigt förstå det - än.

Jag har blivit sjuk. Min paranoida far har redan ställt diagnos; Svininfluensan. Tjena. Tiddis pappa tyckte att jag skulle hoppa i älven - svinet drunkar då, som han så fint uttryckte sig. Tiddis föreslog att de skulle låsa in mig i förrådet och skicka in mat två gånger om dagen tills jag blev frisk. Sätta mig i karantän helt enkelt. Senare försökte hon även överhetta mig i bilen, bränna upp svinet. Jag tror fortfarande på att det är vanlig förkyldning, ingen svininfluensa. Punkt.

Livet i Pite är lika skönt som vanligt, inga speciella måsten, inga jobbiga människor. Och kanske framförallt; inget Kiruna! Mest troligt stannar vi här hela nästa vecka också, för att vara med våra nyfunna vänner när de kommer fullastade hem från Danmark på torsdag och sedan åka till K:et på fredag eller lördag. Vi får se hur det blir.

Tiddis drog med mig på stan idag, mot min vilja. Jag hade ingen ork att kämpa emot med. Hon köpte skor och jackor, jag köpte alvedon och bafucin. Och såna där myggsaker. Jag har tjuugo myggbett, bara på ena underbenet. Myggbetten tillsammans med blåmärken som dök upp från ingenstans (host-host) gör inte mina ben till nånting att visa upp. Ja, inte för att de är det annars heller. Men ja. Äsch.

Nu blev det långt. Snart får vi middag, hoppas jag. Och sen ska vi kolla film och sova. Tjaaaao