petralövberg

Han står där utanför med en stor slägga och studsar upp och ner i väntan på att få golva mig.
Snart öpnnar jag.

Var med om en riktig skräckupplevelse. Jag hade böjt mig ner och tagit upp nånting från golvet då det känns som att nån sticker in en kniv i min rygg - som så många gånger förr. "NEJ! Vad gjorde jag nu?!" var min första tanke, hade ryggen gått sönder igen, sådär snabbt, av en enda felaktiv rörelse? Men det verkade bara vara ett, vad ska vi kalla det, engångsskalv. Dock gör det lite ont nu i högra bäckenet. och muskeln. Och Mats har åkt på semester. Jag är rädd! Jag vill inte gå tillbaka till rehaben igen, vill inte!

Idag har jag och min diskmaskin krigat, som en enhet såklart, mot våra värsta fiender Laxlasangen, Ciabatan med pesto & kyckling och Vitlöksdressingen. Jag hatar alla de tre nyss nämnda sakerna. DET GÅR ALDRIG BORT! Iallafall så flöt tiden på i en väldig fart, och vips så var det stängingsdax. Eftersom jag tog en middagspaus redan vid fem åt jag bara en chokladmoussetårtabit (långt ord) och vatten innan städningen började. Vi speedade på med denna och var klara redan klockan sju. Mycket trevligt. Men mina fötter värker.

Efter jobbet cyklade jag i hällregnet till matto och skulle springa cooper. Efter fyra varv började det blixtra, jag blev rädd och sprang till cykeln och cyklade hem i illfart. Lyckat värre. Ska springa igen imorgon. 

Nu ska jag snart hoppa i duschen, är redan dyngsur men inte så värst ren.
Tjingeling