petralövberg

Jag har gjort bort mig! Och hittat Carls look-alike på samma gång.
Det var såhär att jag skulle cykla hem från gymmet, men bestämde mig istället för att cykla nån annanstans och sitta ett tag för att slippa åka hem och umgås med mamma och pappa. Jag cyklar mot högga av nån anledning och möts av ett gäng småkillar som håller på i rampen där. Då cyklar jag till baksidan istället, och där - ensam på en sten - ser jag att det sitter en skäggig någon, med en rutig flanellskjorta, jeans och nåt rött på huvet och lyssnar på musik. "Skrämmande likt min vän" tänkte jag då och cyklar vidare. När jag kommer fram mot denna look-alike tittar han upp och säger "Tjeeena". Jag tvärbromsar framför honom och stirrar som ett psykfall innan jag kommer fram till att det verkligen inte är Carl, precis som jag trodde från början. Innan jag stirrat klart hinner även "Carl" börja skratta som en jag-vet-inte-vad och jag känner att jag blir rödare än rödast i ansiktet och vill bara sjunka långt ner i avgrunden. Jag börjar såklart också skratta och cyklar därifrån i illfart. Jag tog världens omväg och åkte sen hem, fortfarande skrattandes. Ser jag den där människan igen kommer jag att bryta ihop, haha!

ALLTID JAG, varför är det så? Hahaha!