tell me when you hear my silence

Nu har jag nog gett upp.
Först gick det bra, sen kom det till den där gränsen då kent åkte på i högtalarna och sen fortsatte det med att jag satt och spelade Shoreline i en evighet (I know, jätteavancerat, men jag är ju grym också.. not) innan Carro ringde och vi fick bukt på våra olösta tal. Känner mig iallafall klar, eller klar, det är iallafall dax att stämpla ut för idag.

Jag sitter nu och lyssnar på soundtracket till Amelie from Montmartre, potentiell musik till ett eventuellt nytt kortprogram. Fina är låtarna iallafall. Jag får lite inspiration till en ny dräkt också. Fast den är till långprogrammet. Petris ritar, mamma syr. Petris och mamma bråkar och vill ha ihjäl varann men tillslut blir dräkten klar. Ungefär så går det till.

Nä, sova eller nåt liknande, imorgon får jag inte försova mig.
PEACE OUT


ni får ursäkta det missbildade ögonbrynet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0