petralövberg

Idag har jag förhoppningsvis varit på Athletican för sista gången. Enligt Mats behöver jag bara en läkare nu och ingen sjukgymnastikbehandling. Och jag har ju mitt styrke och mitt rehab-program (vilket jag kommer vara tvungen att fortsätta med i all evighet) så jag behöver inte någon träningsvägledning heller. Måste säga att det känns väldigt konstigt, jag har gått där de senaste... fyra åren typ? Jag blev lite chockad när han sa det, och nu känns det .. tomt.
Jag är lite skum. I know.

Dagen annars har väl flytit på ganska bra. Hoppade upp före Fan själv och gick i kylan till Gymmet. Innan det ens blivit ljust ute satt jag i pluggerian med den läskiga Kenneth och räknade matte, INNAN SKOLAN. Sjukt ambitiös jag känner mig, känner att hela klassen är helt hysteriska. Det krävs ett natoinellt prov för att MSP3 ska hitta lågan. Jag och min kompanjon åstadkom - som vanligt - ingenting på fysiken. Inte ens vårat otroligt högt satta minimikrav lyckades vi uppnå -  hela 1 tal/lektion. Men nej, ribban var på tok för högt satt. Mitt avskedsbesök @ Mats och sen staden och en fika med karate-kid (har bara fikat två gånger denna vecka!!).

Nu; ännu mer matte. Har ett och ett halvt kapitel kvar att repetera. Imorgon gäller det!
HEJ


jag blir lugn av den här låten, vilket är bra.
den var för övrigt med i new moon som vi var och såg i tisdags.