sju av tio

Varför blir man alltid lika förskräckt när verkligheten hinner ikapp en? Jag är i chocktillstånd. Jag har överraskat mig själv - igen. Och det kan jag tyvärr inte se som någonting positivt. Inget att hänga i julgranen här inte. Nu är det slut på denna galenskap. Jag ska stänga in vilddjuret i en låda, gräva en milslång grop och placera lådan där nere, fylla igen med betong och aldrig nämna någonting om den igen. Punkt.

Nu ska jag kolla OC, jag måste lugna ner mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0