onsdag tjugosjätte augusti

Idag drog min far, och därmed också det enda motordrivna fordonet min familj äger, till Skibotn. Jag som vill övningsköra. Men till denna aktivitet behöver jag tyvärr både min far och fordonet i fråga, eftersom jag blir en livsfarlig bilist med mor min i bilen då jag gör allt för att skrämma ihjäl henne så att hon inte vill köra med mig längre. Jag är helt frisk, jag lovar. Nästan.

Min dag har då varit allt annat än frisk. Jag blev brutalt väckt alldeles för tidigt av min sjukt irriterande alarmsignal, skulle jag någon gång få syn på Bo Kaspers Orkester kommer jag att spy, mycket och länge, på dem. Dock har jag nån slags tvångstanke som tvingar mig att inte byta bort den förbannade låten som en gång i tiden var så bra. Iallafall. Sen Riskettan... fem hundra svenska riksdaler för att sitta och lyssna på en gubbe som malde på om riskerna med bilkörning tillsammans med droger, trötthet och dylikt i sjuhundra timmar. Fan så onödigt. Eller visst, det är väl bra att bli påmind om allt hemskt som kan hända. Men kan då inte skolan typ visa lite läskiga filmer och grejer istället för att vi ska behöva utstå det där? Jag var tvungen att spendera fem hundra svenska riksdaler till (plus en fika) för att trösta mig lite senare på eftermiddagen.

Jag och Tiddis spårade ur totalt ännu senare under eftermiddagen. Jag blev less på mamma och ville egentligen säga nånting typ  "ta dig, din gamla surkärring, mind your own business och låt mig leva ifred" men fick bara ut nåt i stil med "vi ses i övermorgon" och marcherade sedan in i mitt rum och la mig under täcket. Tiddis stod då oförstående kvar i köket medan jag också låg och funderade vad jag verkligen sagt. I övermorgon? Jaha, då fick jag väl ligga där till i övermorgon då. Ensam, under täcket, i min säng. Jag kunde ju inte ge mig. Men Tiddis fattade snart galoppen och kom och joinade mig. Som vanligt när man ligger och stirrar upp i taket och strejkar mot någonting börjar såklart tankarna att flöda. Idéer började produceras och tillslut låg vi asgarvades i min säng (eller Tiddis hängde egentligen i taket, men det var det ingen som såg).

Oj, vad långt det blev. Nu ska jag bråka lite till med mamma och sen förhoppningsvis få mig en god natts sömn.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0