måndag tionde augusti
Övertrötthetens eftermiddag/kväll kan man lugnt påstå.
Jag, Minna och Johan har varit helt out of our minds efter stängning på jobbet idag. Vilket resulterade i att vi fick jobba jättelänge eftersom vi höll på med annat än städning och dylikt. Bra jobbat. Och vad det regnade ute (på tal om ingenting).
Jag har kollat OC och än en gång blivit påmind om varför jag bara kollar på OC när jag är helt själv eller bara med Tiddis. The reason is: Jag gråter floder! Iallafall i slutet på första säsongen, och slutet på tredje, och början på fjärde eftersom slutet på tredje är så hemskt. Och lite där emellan också. Ganska mycket där emellan. Väldigt mycket. Okej, jag gråter ofta. Om inte annat av skratt.
Idag har jag kollat klart första säsongen, jag och min rulle hushållspapper (den tog nästan slut). Mina föräldrar börjar bli lite oroade över min mentala hälsa tror jag. Mamma blev helt förskräckt när hon kom in i mitt rum där jag satt och storgrät. Nog om det.
Idag fyller Hanna år, min allra äldsta vän.
Vi har känt varann i hela mitt liv (fast inte hela hennes, eftersom jag råkar vara född ca. en månad efter henne, så hon kan tyvärr inte skryta med det), Iallafall. Grattis!
Och nu ska jag börja kolla på andra säsongen. I den gråter man bara lite i första avsnittet när Marissa ringer till Ryan mitt i natten. Ja. Iallafall. Nu är det definitivt dax att sluta. Nu tror alla andra (de få som hade andra tankar om mig från början vill säga) också att jag är psykist störd eller något liknande. Lite mentalt efterbliven. Det är bara det att jag blir så inspirerad av Seth Cohen att jag börjar ja.. babbla på om allt och ingenting i tid och otid.
Slå mig med en klubba. Hejdå
Jag, Minna och Johan har varit helt out of our minds efter stängning på jobbet idag. Vilket resulterade i att vi fick jobba jättelänge eftersom vi höll på med annat än städning och dylikt. Bra jobbat. Och vad det regnade ute (på tal om ingenting).
Jag har kollat OC och än en gång blivit påmind om varför jag bara kollar på OC när jag är helt själv eller bara med Tiddis. The reason is: Jag gråter floder! Iallafall i slutet på första säsongen, och slutet på tredje, och början på fjärde eftersom slutet på tredje är så hemskt. Och lite där emellan också. Ganska mycket där emellan. Väldigt mycket. Okej, jag gråter ofta. Om inte annat av skratt.
Idag har jag kollat klart första säsongen, jag och min rulle hushållspapper (den tog nästan slut). Mina föräldrar börjar bli lite oroade över min mentala hälsa tror jag. Mamma blev helt förskräckt när hon kom in i mitt rum där jag satt och storgrät. Nog om det.
Idag fyller Hanna år, min allra äldsta vän.
Vi har känt varann i hela mitt liv (fast inte hela hennes, eftersom jag råkar vara född ca. en månad efter henne, så hon kan tyvärr inte skryta med det), Iallafall. Grattis!
Och nu ska jag börja kolla på andra säsongen. I den gråter man bara lite i första avsnittet när Marissa ringer till Ryan mitt i natten. Ja. Iallafall. Nu är det definitivt dax att sluta. Nu tror alla andra (de få som hade andra tankar om mig från början vill säga) också att jag är psykist störd eller något liknande. Lite mentalt efterbliven. Det är bara det att jag blir så inspirerad av Seth Cohen att jag börjar ja.. babbla på om allt och ingenting i tid och otid.
Slå mig med en klubba. Hejdå
Kommentarer
Trackback
