petralövberg

Jag är renskrubbad, har gått på en vanlig toalett och mina fötter är torra. Jag började nästan tvivla på att jag någonsin skulle få uppleva det igen.

Jag har även lyckats med konststycket att inte få ett enda skavsår på hela resan för att sedan gå ut och gå i ett par vanliga skor hemifrån, till Statoil och tillbaka och komma hem med köttsår på tån. (Köttsåret var en överdrift, men det låter ju så himla mycket bättre, don't you think?)

Ja, var ska jag egentligen börja. Det var MSP2 mot fjällen. MSP2 vann storsegern, fastän stormen kämpade tappert i två dagar...

Det började med en skotertur från Nikka till ja, var det nu var, och jag sov hela vägen. Sen började vi gå, vägen blev brantare och brantare, vindstyrkan ökade och ökade, tillsist kändes det som att man kröp upp för fjället. Men vad kan man göra...? Man skrattar. 1-0 till MSP2.

Trötta och blöta kom vi fram, övertröttheten kom smygande och innan vi visste ordet av hette jag Hulda, sprang omkring på bergstopparna i renhudar och snodde spädbarn på Lassa.

DAG 2: MSP2 mot Storglaciären... Det flög handskar, skidor, stavar och kanske framförallt elever. Jag har aldrig i mitt liv varit med om en sån hård vind, om man sen lägger till lite snö/slaksnö på vinden så har vi receptet på en riktig lyckad dag. Glaciär-misär. Men egentligen tyckte jag inte att det var så farligt, det var mest komiskt och ganska mysigt där vi stod, mitt ute i ingenstans och ser en stor vit vägg komma krypande över de närliggande topparna. Tillslut knappt såg eller hörde man någonting för den pinande vinden. Och vad gör Petris då? Jo, hon skrattar. 2-0 till MSP2. Vi firade med en spektakulär nedfärd från glaciären. Det har nog aldrig varit så roligt att ramla.

Onsdag kväll, kampen mot stormen del trehundrafemtioelva, lite sura miner från boysen som klagade på att vi bastade länge. Men det är sånt man får ta, fina bilder fick vi iallafall.

DAG3; Hemfärd, kampen mot nedförsbackarna. HAHAHA. Min för resan roligaste krasch kom, anton flög och arvid flög kanske ännu mer. Stenmark visade sina skills och Tiddimons knän skakade. När terrängen sedan planade ut hade vi nästan två mil kvar att avverka. Vädret blev fint och vi stekte järnet. Snöbollskrig vid Ladjojaure (stavning?) och synvillor i skogen. MSP2 njöt, och intjänade ännu ett poäng i matchen mot fjällvärden. 3-0.

Svettiga och trötta kom vi fram, jag, Elin, Rakel och Stina. Solen gassade och man var oerhört lättad över att vara framme. Resten av klassen gick i mål och årets första riktiga glass blev äten ute i solskenet. Det var awesome om nåt!