måndag tjugosjunde april
ja, förra inlägget var ett inlägg jag skrev om tarfala förra veckan men jag hade tydligen inte "postat" det. aja.
Jag ska börja med att säga förlåt till alla mina klasskompisar för mitt oerhört ja.. vad ska man kalla det.. övertrötta beteende idag. Mest förlåt och en stor eloge till Arvid och Carl som fick stå ut med mig under dagens absolut värsta stund utan att slå ner mig och lämna mig i en snöhög, då jag skrattade oavbrutet hela vägen från körkortsteorin upp till skolan, jag gick typ dubbelvikt och kunde inte andas, ett ögonblick var jag säker på att jag skulle svimma, det svartnade för ögonen och benen typ domnade. Då väcktes en tanke i mitt huvud - kan man bli medvetslös av att skratta? Jag har aldrig upplevt den där svimnings-känslan förut, alltså av skratt, läskigt var det iallafall, och jag kunde ändå inte sluta. Vad är problemet? Jag tror att jag tar ut alla känslor jag har genom skratt, det är ju iochförsig ganska bra, jag får ju ha roligt. Men om det är så mycket känslor som ska ut, kan de inte portioneras ut i små mängder, så att jag slipper svimma?
Nu ska jag plugga, plugga och plugga. Vattenanalysen ska in imorgon, jag har kemiprov den här veckan och det kom som ett hårt slag rakt i ansiktet när jag idag insåg att vi har både fysik- och matteprov nästa vecka. När ska det här ta slut egentligen?
Hejdå
Jag ska börja med att säga förlåt till alla mina klasskompisar för mitt oerhört ja.. vad ska man kalla det.. övertrötta beteende idag. Mest förlåt och en stor eloge till Arvid och Carl som fick stå ut med mig under dagens absolut värsta stund utan att slå ner mig och lämna mig i en snöhög, då jag skrattade oavbrutet hela vägen från körkortsteorin upp till skolan, jag gick typ dubbelvikt och kunde inte andas, ett ögonblick var jag säker på att jag skulle svimma, det svartnade för ögonen och benen typ domnade. Då väcktes en tanke i mitt huvud - kan man bli medvetslös av att skratta? Jag har aldrig upplevt den där svimnings-känslan förut, alltså av skratt, läskigt var det iallafall, och jag kunde ändå inte sluta. Vad är problemet? Jag tror att jag tar ut alla känslor jag har genom skratt, det är ju iochförsig ganska bra, jag får ju ha roligt. Men om det är så mycket känslor som ska ut, kan de inte portioneras ut i små mängder, så att jag slipper svimma?
Nu ska jag plugga, plugga och plugga. Vattenanalysen ska in imorgon, jag har kemiprov den här veckan och det kom som ett hårt slag rakt i ansiktet när jag idag insåg att vi har både fysik- och matteprov nästa vecka. När ska det här ta slut egentligen?
Hejdå
Kommentarer
Trackback
