fredag sjuttonde april
Igår blev Tiddis arton, hon blev ett år äldre och ett sjungande födelsedagskort rikare. Men ändå kändes det som inte, smällen kom aldrig liksom. Men Grattis iallafall, min vän i vått och torrt, medvind och motvind, uppför och nerför.
Hemma nu iallafall, Kiruna... Jag vet inte riktigt, jag känner att ångesten kommer krypande tillbaka, livet skyndar ikapp. Jag skyndar att skynda mina tankar iväg till Gränsen igen.
Ska jag summera det ännu inte avslutade påsklovet kanske. Fast det är egentligen ganska ovesäntligt. Killarna har suktat efter att få gästblogga, jag känner det på mig, de uttrycker det bara genom att mobba mig 24/7. Fint umgänge man har. Iallafall, AWESOME skidåkning! Framförallt igår uppe på Nordals, pudersvängarna nedför Sadeln där kommer jag kunna leva på länge. Det går seriöst inte att beskriva känslan, men det är den absolut BÄSTA känsla jag vet. Ooh, rysningar av välbehag.
Jag ids inte skriva mer, jag är hungrig och vi har ingen mat. Någon borde dö.
jag har bilder som jag ska lägga upp sen
