petralövberg

Nu ligger jag i sängen och skriver, anledningen till att jag ligger och inte sitter är den att min rumpa (eller iaf den högra halvan av den) inte mår så bra. Jag har nämligen utfört ett litet ofrivilligt experiment under gårdagens tävling och tester; hur många gånger går det att ramla rakt bakåt på rumpan utan att den går sönder på isen? Jag har som ni kanske förstått använt mitt ass som airbag igår. Nervositet, hal is, astma och konståkningstävling i Sundsvall är ingen kombination jag rekomenderar.

Helgen hade kunnat bli lyckad, men det är det många andra saker som också hade kunnat bli. Lördag, säsongens första tävlingsdag, var här och det var med panik i hela kroppen jag gled ut på isen och gjorde det bästa för att se glad och avslappnad ut, jag vet inte om jag lyckades riktigt ;b Men programmet gick ändå hyfsat, jag klarade alla hoppen och så, efter första dagen ledde jag - det är ju alltid kul.
      Men sen kom söndagen, sunday bloody sunday... Jag har inte så mycket att säga om den. Jag fick iallafal astma efter typ halva programmet och var tvungen att bryta. Just då önskade att döden skulle komma, snabbt och smärtfritt. Jag fick tyvärr inte min önskan uppfylld. Men när jag lugnat ner mig (det tog ett tag) kändes det ganska bra iallafall, jag vann iaf kortprogrammet.

Det blev en lång resa hem, men det tar vi en annan gång. PUSSCIAO