petralövberg

imorse vaknade jag och insåg att jag hade vaknat försent, klockan var åtta och min plan var att jag skulle åka till Lombia kvart över åtta så att jag skulle hinna få igång min rygg och mitt ben (vilket visade sig sisådär en halvtimme) lagom till testerna. Man gör tester i konståkning för att få tävla i bättre grupper, testet för dagen var basic 4, som är det sista basictestet tror jag, och det finns fem fritest fast jag skulle inte göra Fri 4 för att jag är skadad. Eller jag tycker inte att man kan kalla det för skada, det är lite för mesigt för att vara en sådan, har man skadat sig har man ju typ brutit något, tycker jag iallafall. Fast vad ska man säga istället för skadad? Äsch, detta är onödigt.

Basictesterna gick åt pipan för både mig och Elin, jag ville dö och Elin fortsatte träna till Fritesterna istället. Tillslut hade jag också bestämt mig; Jag skulle också testa Fri, hur ont det än gjorde - för det kunde ju inte bli sämre än det redan hade gått. Och det är väl någonstans där Gud måste ha hört mig, för ta mig tusan - jag klarade allting utom en sak på fritesterna och den får jag göra om nästa test istället för att göra om hela testet. Elin missade på lutzen, hon är ju hur bra som helst på Lutz, det är dom där jävla testnerverna som spökar, tråkigt.

Jag tror att mitt hjärta aldrig slått sådär fort och jag aldrig har blivit så anfådd för så lite, jag var SÅ nervös - tester är det värsta som finns. Men ja, det gick ju bra iallafall, då pappa gått och han-där-uppe-som-antagligen-inte-finns hade kommit till ishallen.

Nu ska jag äta och sen försöka göra staden med mamma, får ju se om nån av oss överlever. Nu blev det långt, hejdå