petralövberg

Jag har funderat, funderat över varför jag skriver blogg. För egentligen vill man väl inte att alla ska ta del av allting man skriver? Men ändå vill man skriva liksom, vilket dilemma... Det är ett sånt här sommarlovs-syndrom som man får när man har för lite att göra - att fundera över totalt ovesäntliga saker.

Nu stegade käre far in i mitt rum och det är en sak jag inte heller har kommit underfund med - varför de ska klampa in och störa mig när de inte har något vettigt att komma med. Med de menar jag de vuxna levande varelserna i min familj - även kallade föräldrar. Han sitter för närvarande på min säng och pratar med nån om fiske och flygbiljetter, så intressant.

Jag längtar till vi får is på lombia, jag längtar till vi får snö i backen, jag längtar till gränsenpremiären. Är jag mycket konstig som längtar till vintern mitt i sommaren? Jag är helt klart en vintermänniska, vi borde ha elva veckors jullov istället för sommarlov, terrible temptation.

Nu kom mamma också, har jag så stor dragningskrift att alla bara vill vara i min närhet all the time? Skulle inte tro det, nä,, de tycker bara om att göra intrång på mina privata ägor. Elakt och själviskt.

Igår var en till flodhästskväll, men det var för att Tiddis åt hos oss och vi bakade klasskaka och paj, köpte chips och drack vatten till en reunion med pirates 1.
Mamma är arg och nu är jag less, hejdå