petralövberg

Idag kom verkligheten ikapp mig igen; jag fyller arton snart, jag går ut gymnasiet om ett och ett halvt år, jag ska börja leva mitt eget liv, snart kommer jag vara en halvfet surkärring med tre barn, jag kommer klaga på mitt halvtaskiga jobb, på äktenskapet, på barnen, på vädret.. ja, på livet helt enkelt. Jag vill inte bli sån, men ser man inte upp i tid är det nog lätt att man blir det. Och jag har ju en liten tendens till att inte se upp förrän allting redan är över, I'm screwed om jag fortsätter mitt lilla liv i min lilla bubbla.

Imorse gick jag upp klockan sex helt i onödan, jag hade missat den lilla detaljen att kolla vilken lektion som var först (det var geografi, som vi inte har), jag trodde då att vi började halv tio och att jag var tvungen att kliva upp sex för att hinna till gymmet och sen hem och duscha innan skolan. Jag hade nog för ovanlighetens skull hunnit till skolan lagom till den icke-existerande förstalektionen iallafall. Det är tanken som räknas, pluspoäng till mig.

Nu; film. Sen; backen.
HEJDÅ

16.35. rondat-flickis-salto