petralövberg

Imorgon är det fredag - det är inte en sekund för tidigt! Det är alldeles för längesen det var fredag på riktigt, i min bemärkelse.

Jag har kommit på mig själv med att gå runt och fundera på eventuella flyktvägar från våldtäktsmän när jag är ute och går ensam. Världen är verkligen påväg utför, när man inte ens kan känna sig säker i lilla Kiruna, det ligger ju bortom världens ände till och med.

Det är dessutom trehundra grader kallt ute och jag har bara tunna strumpbyxor, min hjärna ligger nog också bortom världens ände, och ännu längre bort. Men det som inte dödar - det härdar, säger man väl (kruxet med detta är väl att mina ben dör, och utan dem är jag inte så mycket för världen även om jag inte hade haft någonting emot att de krympte lite)...

Nu tror jag att mina vänner har jobbat klart (jag ska egentligen också jobba, men Tiddis - jag kom inte på nånting att skriva, det är ditt fel eftersom du ligger hemma i din skabbiga säng och sover, jag menar inte att din säng är skabbig, det är bara för att förstärka effekten litegrann). Om en timme ska vi till aulan och lyssna på nånting, go msp!

klart slut
inläggets låt kommer nedan