, 8/8
Jag sitter och lyssnar på The Caesars, over and over again om man säger så. Min första halva vecka på RK är avklarad, jag är ledan hyfsat less, elli är ganska mycket lessare (herregud så kan man väl inte skriva heller? less lessare lessast??). Stackarn har trots allt genomlidigt två veckor redan, tur att det bara är en kvar. Idag har vi hittat Årets Leksak-2008; en "nopprare", det är iallafall en liten maskin som ser ut ungefär som en typ minifläkt som hugger bort noppror på kläderna. Fungerar även på armarna (inte som självspäkningsredskap utan hårborttagare, haha). Vid närmare eftertanke var hugger inte riktigt en riktig benämning på vad Noppraren egentligen gör, men tänk er en sån där grästrimmer, fast med små metallblad innanför nåt som ser ut som typ det som är längst ut på en vattenkanna om man vill få vattnet att sprida sig när man vattnar. äh, nu har jag ritat en MYCKET SNYGG paint-bild och lägger in den istället, jag är inte bra på det där med förklaringar. I förrgår när jag skulle förklara för Sardar och Aila att det var en som ville ner i källaren och kolla på möbler så blev det bara några ord som jag stammade fram medan de kollade mycket konstigt på mig. (eh.. jag, nån, ner i källaren, ööööh, möbler!!)
Jag håller på att ladda nu, jag ska strax cykla upp till Luossabacken och springa uppför den enligt pappa "så många gånger du orkar", det betyder en gång för mig (then I'll be a dead woman). Jag känner riktigt jobbigheten, hade nästan föredragit tyngdlyftningsträning istället faktiskt. A3/intervaller är den enda träningsformen jag inte tycker om i princip - det är så himla jobbigt, det är självdestruktivt, det borde helt enkelt förbjudas. But a man's gotta do what a man's gotta do. (women).
ca.22.15 / Jag måste säga att det var sjukt jobbigt att springa uppför Luossabacken, hade jag inte haft bricanylen med mig i fickan hade jag legat kvar däruppe, och mamma hade suttit ensam och undrat varför flickungen inte kom hem och störde henne idag. Jag sprang även och drog ena sidan av mig mot ett snår med brännässlor, först märkte jag det inte men när det började göra ont tog jag mig snabbt därifrån.
Det var även några (jag antar att det var turister) uppe på toppen, de funderade nog allvarligt på att ge mig akut hjärt- och lungräddning när jag kom springande (fast jag vet inte om man skulle kunna kalla mina sista steg mot min älskade startkur att springa, snarare att krypa vertikalt). När jag väl kommit upp och pulsen hade gått ner till en sådär femhundrafyrtio drog jag ett varv runt den stora betongklumpen som folk kallar hotell, och sen bar det iväg neråt. På nervägen mötte jag en stor mängd odefinerade flygande monster, jag tror inte att det var mina bästisar getingarna, men jag tog det säkra före det osäkra, tjöt som en stucken gris och satte av i racerfart ner för backen.
Sen cyklade jag till matto och sprang i trappor ett tag och sen satt jag kvar där och kollade på molnen (det var bara ett uttryck, eftersom himlen för en gångs skull visade sig vara helt molnfri).
Aja, sen har jag svullat, jag är alldeles för bra på det för mitt eget bästa. Imorgon ska jag började ett nytt - osvullande - liv (för sjutusenfemhundrasjuttioelfte gången). PUSS&GODNATT ,
min harrypotter film är snart klar (wow det tog bara en vecka *ironi finns det gott om här i världen*)
Jag håller på att ladda nu, jag ska strax cykla upp till Luossabacken och springa uppför den enligt pappa "så många gånger du orkar", det betyder en gång för mig (then I'll be a dead woman). Jag känner riktigt jobbigheten, hade nästan föredragit tyngdlyftningsträning istället faktiskt. A3/intervaller är den enda träningsformen jag inte tycker om i princip - det är så himla jobbigt, det är självdestruktivt, det borde helt enkelt förbjudas. But a man's gotta do what a man's gotta do. (women).
ca.22.15 / Jag måste säga att det var sjukt jobbigt att springa uppför Luossabacken, hade jag inte haft bricanylen med mig i fickan hade jag legat kvar däruppe, och mamma hade suttit ensam och undrat varför flickungen inte kom hem och störde henne idag. Jag sprang även och drog ena sidan av mig mot ett snår med brännässlor, först märkte jag det inte men när det började göra ont tog jag mig snabbt därifrån.
Det var även några (jag antar att det var turister) uppe på toppen, de funderade nog allvarligt på att ge mig akut hjärt- och lungräddning när jag kom springande (fast jag vet inte om man skulle kunna kalla mina sista steg mot min älskade startkur att springa, snarare att krypa vertikalt). När jag väl kommit upp och pulsen hade gått ner till en sådär femhundrafyrtio drog jag ett varv runt den stora betongklumpen som folk kallar hotell, och sen bar det iväg neråt. På nervägen mötte jag en stor mängd odefinerade flygande monster, jag tror inte att det var mina bästisar getingarna, men jag tog det säkra före det osäkra, tjöt som en stucken gris och satte av i racerfart ner för backen.
Sen cyklade jag till matto och sprang i trappor ett tag och sen satt jag kvar där och kollade på molnen (det var bara ett uttryck, eftersom himlen för en gångs skull visade sig vara helt molnfri).
Aja, sen har jag svullat, jag är alldeles för bra på det för mitt eget bästa. Imorgon ska jag började ett nytt - osvullande - liv (för sjutusenfemhundrasjuttioelfte gången). PUSS&GODNATT ,
min harrypotter film är snart klar (wow det tog bara en vecka *ironi finns det gott om här i världen*)
Kommentarer
Trackback
